Klockan är Bolibompa och inte ett enda barn i sikte.
Barnen är ute och leker på sandiga fulgården.
Ensamma.
De vill INTE se Bolibompa.
Jag vill INTE vara ute på trista fulgården.

Balkongdörren står öppen och jag hör hur glada de är.

Men ikväll kommer de att YLA som galningar båda två.
De kommer att vägra att gå och lägga sig.
De kommer inte att kunna förstå HUR de kunnat MISSA Bolibompa.
Varför, varför, varför är det SLUT?

För att TV-program är på vissa tider. Det ÄR så. Jag LOVAR.
Nej då. Den går de inte på. Jag LURAR dem bara.

Otroligt vilket förtroende (not) de har för sin mor.